life is like a box of chocolate, you never know what you're gonna get



90 dagar till utflyttning, känns inte helt okej. känns heller inte helt okej att jag påminner mig själv. 94 dagar till balen, och tills dess ska man skapa en balklänning som just nu existerar som enbart ångest. 100 dagar till studenten, också en ångestklänning dit. och sen, ja vad händer sen? chokladasken där får äran att ta hand om mitt öde.
jag gillar inte riktigt hundra att tiden går fort just nu

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0