A man's gotta do what a man's gotta do
Jag vet inte ens hur kommande vecka kommer att se ut, men visst, nog kan jag välja något av följande att göra resten av livet.
1. varje år så frön och vårda dom lika kärleksfullt som jag gjorde på pilis. och dessutom skapa en blogg som uppdateras två ggr/dag bara om frönas utveckling. 2. se romeo och julia, den gamla och dåliga, en gång i månaden (lördag kväll of course). 3. gå med i en improvisationsteatergrupp som övar varje tisdag.
Mina alternativ kändes ju som rena himmelriket jämfört med dina pinande plågande alternativ. Jag känner din stolthet ända hit skaru veta.
Växtlivet är nått jag aldrig riktigt förstått mig på. Inte eftersom dödligheten verkar öka med min närvaro (ja låt mig inbilla mig bara). Jag vet inte hur, var eller när det började men sen har jag aldrig tyckt om att vattna heller. Det är så pass tråkigt att jag oftast låter bli. Fast vad händer inte dom gånger man väl anstränger sig, jo då dör dom av övervattning! Och ja den kärlek du gav fröna på pilis, ja den va i alla fall inte helhjärtad. Eller hur vare? Dog dom inte av nån form av mögel? Stackarna, instängda och drunknande utan nån förälders närvaro. Sen det där med bloggen, njae det tog kål på detta alternativ.
Jaha Romeo och hans Julia. 1968 va året och 138 va längden. Jag tvivlar på att jag såg klart den under gratisvisningen en vanlig vardagskväll på pilis. Näe alltför gamla filmer, tillsammans med kinesisk/japansk action a la Jackie Chan och rysare (mfl), sånt ser jag inte. Jag tål det inte. Även om jag numera som sliten människa och vikarie, som får jobba heltid, nästan skulle tillåta mig en lördagkväll i månaden att slötitta, halvt sovande, på nått mer eller mindre dåligt. Men vänta, NEJ. ALDRIG MER tänker jag se nått så hemskt som en uråldrig version av Romeo och Julia. Det skulle sluta med att jag skapade någon ny dålig vana, som att slita mitt hår eller tugga i mig mina fingrar.
Jaha då blir det improvisationsteatergrupp, eller? Huvva! Mitt pokerface är knappt synligt i normala fall och det skulle nog krävas ett och annat för att improvisera fram nått ur mig. Sen har jag scenskräck, och då räknas tala inför klassen som en ”scen”, alltså är det illa. Jag säger bara: dagis, mer teater än så blir det inte.
Näe detta va plågsamt och resten av livet tyckte jag va lite väl hårt, men a man’s gotta do what a man’s gotta do, så ja.. jag ger växtlivet en chans..
Nu du Jensine: året är 2017 och du bor inte längre i en 40 kvadratare. Du har hus och hela köret, MEN två rum i detta hus måste du låta mig inreda. Och det kan sluta hur det vill vet du, det beror helt på mitt humör. Och nej det kan inte va förrådutrymmen och sånna saker. Så nu är frågan, antingen går det ena rummet i påskkycklingar och det andra i jultomtar. Eller så går ett rum i saw-anda och det andra i Pennywise the dancing clown. Och det kommer inte va halvhjärtat gjort förstår du. Inte på långa vägar.
