now my feet won't touch the ground

skämmes med uppdateringen tycker jag, speciellt jensine.
bara så alla vet så brukar jag inte alltid va sån som går till attack mot människor, trots att det kan verka så. och speciellt mot jensine. kanske att hon lärt sig leva med min cyniskhet, kanske inte. imorgon har vi i alla fullaste fall bott här i sju månader. fast det skrev jag förra månaden också.
min matematiska begåvning lämnade mig nog för ett bra tag sen.


19 snart 90

ingen fara folket, rullatorn är redan framtagen. rynkor nästa.

for på universitetet för att kolla in livet alla förutom jag kommer leva efter studenten, roligt tyckte jag och lämnade min kära inneboende ensammen på stora farliga universitetet. stackarn, jag hoppas hon lyckas undvika att dras med i någon sekt.
hon som förövrigt klagade över sin morgonfrisyr imorse, var det kanske två hårstrån som låg fel? möjligtvis tre. jag kan lova att min morgonfrisyr slår allas med hästlängder. till och med dessa. jag känner faktiskt med han till höger, vad har vi gjort för att förtjäna detta?


I see Pilgatans true colours

tillbaka från sportlov med relativt lite skador och med en glad nyhet till alla, vi får bo kvar på Pilgatan 4 till den 15:e juni (min födelsedag) och det känns strålande! bara tanken på att behöva pendla den sista veckan med allt roligt som händer då gjorde en ju smått tårögd.

nej, livet leker, trots att det bara är 98 dagar kvar!



"Never do cartwheels in quick-drying cement"

life is like a box of chocolate, you never know what you're gonna get



90 dagar till utflyttning, känns inte helt okej. känns heller inte helt okej att jag påminner mig själv. 94 dagar till balen, och tills dess ska man skapa en balklänning som just nu existerar som enbart ångest. 100 dagar till studenten, också en ångestklänning dit. och sen, ja vad händer sen? chokladasken där får äran att ta hand om mitt öde.
jag gillar inte riktigt hundra att tiden går fort just nu

it takes a fool to remain sane

som sagt.

kanske att jag ska köra med ett lotteri, kanske att jag lottar ut jensa. bara sådär liksom. lånar ut henne ett litet tag tills hon lugnat ner sig med all nedräkning till alla hemskheter. huvva, vad vore ett liv utan lägenhet om inte urtrist och dötråkigt?

men utlåningen sker på ett villkor, hon får inte skämmas bort allt för mycket då hon lätt kan vänja sig. ingen hjärntvätt på stackarn trots det sårbara skick hon befinner sig i. för när jag får tillbaka henne ska hon praktiskt taget va samma person, kunna tänka klart och så.

lotter finns att köpa på leos lekland imorgon.

nedan visas bild på lotterivinsten, här i ett av hennes bättre tillstånd

 

 

 

 


RSS 2.0