A man's gotta do what a man's gotta do
Jag vet inte ens hur kommande vecka kommer att se ut, men visst, nog kan jag välja något av följande att göra resten av livet.
1. varje år så frön och vårda dom lika kärleksfullt som jag gjorde på pilis. och dessutom skapa en blogg som uppdateras två ggr/dag bara om frönas utveckling. 2. se romeo och julia, den gamla och dåliga, en gång i månaden (lördag kväll of course). 3. gå med i en improvisationsteatergrupp som övar varje tisdag.
Mina alternativ kändes ju som rena himmelriket jämfört med dina pinande plågande alternativ. Jag känner din stolthet ända hit skaru veta.
Växtlivet är nått jag aldrig riktigt förstått mig på. Inte eftersom dödligheten verkar öka med min närvaro (ja låt mig inbilla mig bara). Jag vet inte hur, var eller när det började men sen har jag aldrig tyckt om att vattna heller. Det är så pass tråkigt att jag oftast låter bli. Fast vad händer inte dom gånger man väl anstränger sig, jo då dör dom av övervattning! Och ja den kärlek du gav fröna på pilis, ja den va i alla fall inte helhjärtad. Eller hur vare? Dog dom inte av nån form av mögel? Stackarna, instängda och drunknande utan nån förälders närvaro. Sen det där med bloggen, njae det tog kål på detta alternativ.
Jaha Romeo och hans Julia. 1968 va året och 138 va längden. Jag tvivlar på att jag såg klart den under gratisvisningen en vanlig vardagskväll på pilis. Näe alltför gamla filmer, tillsammans med kinesisk/japansk action a la Jackie Chan och rysare (mfl), sånt ser jag inte. Jag tål det inte. Även om jag numera som sliten människa och vikarie, som får jobba heltid, nästan skulle tillåta mig en lördagkväll i månaden att slötitta, halvt sovande, på nått mer eller mindre dåligt. Men vänta, NEJ. ALDRIG MER tänker jag se nått så hemskt som en uråldrig version av Romeo och Julia. Det skulle sluta med att jag skapade någon ny dålig vana, som att slita mitt hår eller tugga i mig mina fingrar.
Jaha då blir det improvisationsteatergrupp, eller? Huvva! Mitt pokerface är knappt synligt i normala fall och det skulle nog krävas ett och annat för att improvisera fram nått ur mig. Sen har jag scenskräck, och då räknas tala inför klassen som en ”scen”, alltså är det illa. Jag säger bara: dagis, mer teater än så blir det inte.
Näe detta va plågsamt och resten av livet tyckte jag va lite väl hårt, men a man’s gotta do what a man’s gotta do, så ja.. jag ger växtlivet en chans..
Nu du Jensine: året är 2017 och du bor inte längre i en 40 kvadratare. Du har hus och hela köret, MEN två rum i detta hus måste du låta mig inreda. Och det kan sluta hur det vill vet du, det beror helt på mitt humör. Och nej det kan inte va förrådutrymmen och sånna saker. Så nu är frågan, antingen går det ena rummet i påskkycklingar och det andra i jultomtar. Eller så går ett rum i saw-anda och det andra i Pennywise the dancing clown. Och det kommer inte va halvhjärtat gjort förstår du. Inte på långa vägar.
and the winner is..
easy pie, tänkte jag när jag såg alternativen - detta blir ett kort inlägg. att komma försent är ett no no, du måste ju minnas hur paniken spred sig på pilis när JAG tyckte att vi hade bråttom - Du tyckte inte det. inte ens nära. och sedan dess har det bara blivit värre. det är så sjukt pinsamt att komma sent, och nu, på unviersitetet, känner jag mig småstressad om jag är där mindre än 10 min innan start. 20 min är perfekt, då hinner man sitta utanför och filosofera en stund.
och så var dom bara två..
gäddan eller myran? gäddan.
myran skulle jag inte äta för att jag tror inte att knastret när man tuggar är fredagsmys precis, och sen skulle jag vara tvungen tugga så mycket att jag är helt säkert att den är död så den inte kan bita mig i magen. myror är inte guds gåva till människan precis, och vårat förhållande är inte så sunt heller. efter hajar och valar ligger den bra till på skräcklistan. (btw så såg jag en dokumentär om hajar igår, och slog inte över).
och så var dom bara en..
gäddan vinner, det är väl ingen sak att snitta och kladda lite.
Amanda: nu när vi är inne på valmöjligheter: om du var tvungen att göra en sak resten av livet, vilken av dessa skulle du välja? 1. varje år så frön och vårda dom lika kärleksfullt som jag gjorde på pilis. och dessutom skapa en blogg som uppdateras två ggr/dag bara om frönas utveckling. 2. se romeo och julia, den gamla och dåliga, en gång i månaden (lördag kväll of course). 3. gå med i en improvisationsteatergrupp som övar varje tisdag.
Iphone, att vara eller icke vara
Jaha jensa kräver svar på Varför jag inte har nån iphone, så eftersom jag ännu inte fattat hur man gör detta ser vi väl om det spårar ut i Titanic 3D, fåren eller dylikt.
Hade jag en iphone skulle jag va så rädd för att tappa den eller ha sönt den att jag inte skulle våga använda den. Den skulle förvaras i bubbelfolie hela hela tiden. Sådär så jag knappt kan titta på den genom alla lager och nöja mig med att smälla bubblorna, likt det barn jag är. Sen har jag ju då prövat den där touchscreensaken och ja, det finns annat jag är bra på så jag tror jag fokuserar på det istället. Det känns som att man måste ha nån slags fingerteknik jag saknar, eller så är jag bara klumpig och otränad? Men om man nu känner sig naken, exposed, rädd redan när ens nuvarande mobil glöms/får slut på batteri, hur fasen känner man sig inte då om (läs: när) det händer ens iphone? Den omställningen skulle va för stor för mig och skulle nog leda tills minst ett antal sammanbrott med oklar utgång. Sen är det så att jag ger mig äran att spendera pengar på annat, så för nu överlever jag utan iphone. Fastän det skulle vara riktigt förbenat praktiskt ibland, just för att jag håller till i huvudstaden. Denna stressade kommunikationsberoende huvudstad.
Nä min tid är ännu inte kommen, inte för iphonen.
Jag hakar på trenden när den lagt sig.
Jensine: dissikera en gädda, äta en myra (levande) eller komma försent till denkursduläser i en vecka?
Rädda Willy - not so much
för det första så kan jag ju säga att jag knappt minns något alls av filmen - jag var ung och den var dålig. jag minns en liten fjollig pojke, och en overkligt tam späckhuggare (?). bara där tar det stopp. det är inte så att jag hatar djur, även jag blir kollrig om jag ser apungar, men herremin - jag sympatiserar inte med mördarmaskiner. allt under vatten är verkligen skräckinjagande. efter att vi spenderade fredagnatt googlandes "världens farligaste djur", "blåval", "vithaj" osv.. har jag haft lite svårt att hantera verkligheten. typ som efter skräckfilmer. faktiskt värre än de flesta skräckfilmer.
just nu är jag ju i fjällen, och bredvid sängen jag sover i hänger en affisch, och vad är det på den om inte.. en mördardelfin. jag vet att de inte är särskilt farliga, utan "så söta och intelligenta" - my ass. skulle jag stöta på en i vattnet skulle det inte lugna mig. och om vi då ska tala om späckhuggare.. usch usch. dom var ju också "helt oskyldiga" tills vi såg klippen om olyckan på Sea World. (orkar inte länka, hastigheten är inte så bra i de norrländska skogarna som reklamerna vill att vi ska tro. tanken är ju att vi ska pimpla dagarna långa här nu i en vecka - PÅ ISEN. yeah, jag har stora problem med lögdeälven och eventuella odjur, så en hel sjö. usch, om isen spricker och en fena sticker upp, då faller jag i koma.
men filmen igen. varför den suger. först för djuret, fel djur för att fånga mig. det är en barnfilm, men jag lovar att jag skulle ha svårt att se den nu i nästan vuxen ålder, det skulle bli en skräckfilm. sen är det faktiskt så att jag har sett många dåliga filmer (romeo och julia från 60-talet, sinnes dålig), men jag minns varför de var dåliga. jag minns ABSOLUT ingenting om Rädda Willy, utom det som är på omslaget, och då antar jag att den var riktigt riktigt dålig.
vet inte om jagövertygat någon - men se inte Rädda Willy. nu Amanda, din tur. tärningen är kastad
IT IS ON!
kniv i ryggen
vänskapen är över, for real. att du googlat dig till en present på posten är till och med för lågt för dig.. skämmes!
