AF - JH

En påse med enbart Palle Kuling på beställning från Lund. Och så en blandad, min smak då såklart, alltså färgglatt, snart på väg mot Madrid. Dock bör jag säga redan nu att innehållet inte är vad det ser ut att vara, vill ju inte inge falska förhoppningar i damen, men jag kan absolut fylla den till brädden om du bara hojtar och säger vilket godis du tycker om.

Det blev svårt, och inte har jag nått roligare att skylla på än att jag haft total tanketorka. Men när jag inte träffar min familj så ofta så har jag en tendens att förtränga dom där ”mörka, smått förvirrat sjuka” sidorna, jag menar hur skulle jag annars kunna ha hemlängtan?

Det va först när jag promenadade i skogen, mer eller mindre lyckat, som det slog mig att min familj ju är självaste skogsfolket, vi är må hända inga neandertalare just för att vi inte är utdöda, men bor man på en åker så räknas man nog in i arten. Kåta (tänk indiantält, inte det andra) på gården, husvagn i fjällen och att typ (notera att typ: troligtvis inte när det gäller mig) kunna köra traktor. Att hämta pären (för dom som behöver översättning:potatis) 50 meter från huset, se traditionsenliga sällskapsresan 2 ett ex antal gånger per år och såna där andra vanligheter som jag nu inte kan komma ihåg. Som att mjölka korna klockan fem varje morgon, inte att glömma. Inte undra på att jag for därifrån..Nejmen skämt åsido, ett av dom ovanstående påståendena stämmer inte, jag uuunddrraaarrarar vilket.

Det tog lite tid men jag tog mig slutligen i kragen i 7 minuter och kom fram till att jag vill veta vad du gör om exactamente 48 år, och dessa ord ska va med i texten: nätstrumpor, disney, studsmatta, spargris och leverpastej.

Jag vet inte ens hur kommande vecka kommer att se ut, men visst, nog kan jag välja något av följande att göra resten av livet.
1. varje år så frön och vårda dom lika kärleksfullt som jag gjorde på pilis. och dessutom skapa en blogg som uppdateras två ggr/dag bara om frönas utveckling. 2. se romeo och julia, den gamla och dåliga, en gång i månaden (lördag kväll of course). 3. gå med i en improvisationsteatergrupp som övar varje tisdag.

Mina alternativ kändes ju som rena himmelriket jämfört med dina pinande plågande alternativ. Jag känner din stolthet ända hit skaru veta.

Växtlivet är nått jag aldrig riktigt förstått mig på. Inte eftersom dödligheten verkar öka med min närvaro (ja låt mig inbilla mig bara). Jag vet inte hur, var eller när det började men sen har jag aldrig tyckt om att vattna heller. Det är så pass tråkigt att jag oftast låter bli. Fast vad händer inte dom gånger man väl anstränger sig, jo då dör dom av övervattning! Och ja den kärlek du gav fröna på pilis, ja den va i alla fall inte helhjärtad. Eller hur vare? Dog dom inte av nån form av mögel? Stackarna, instängda och drunknande utan nån förälders närvaro. Sen det där med bloggen, njae det tog kål på detta alternativ.

Jaha Romeo och hans Julia. 1968 va året och 138 va längden. Jag tvivlar på att jag såg klart den under gratisvisningen en vanlig vardagskväll på pilis. Näe alltför gamla filmer, tillsammans med kinesisk/japansk action a la Jackie Chan och rysare (mfl), sånt ser jag inte. Jag tål det inte. Även om jag numera som sliten människa och vikarie, som får jobba heltid, nästan skulle tillåta mig en lördagkväll i månaden att slötitta, halvt sovande, på nått mer eller mindre dåligt. Men vänta, NEJ. ALDRIG MER tänker jag se nått så hemskt som en uråldrig version av Romeo och Julia. Det skulle sluta med att jag skapade någon ny dålig vana, som att slita mitt hår eller tugga i mig mina fingrar.

Jaha då blir det improvisationsteatergrupp, eller? Huvva! Mitt pokerface är knappt synligt i normala fall och det skulle nog krävas ett och annat för att improvisera fram nått ur mig. Sen har jag scenskräck, och då räknas tala inför klassen som en ”scen”, alltså är det illa. Jag säger bara: dagis, mer teater än så blir det inte.

Näe detta va plågsamt och resten av livet tyckte jag va lite väl hårt, men a man’s gotta do what a man’s gotta do, så ja.. jag ger växtlivet en chans..

Nu du Jensine: året är 2017 och du bor inte längre i en 40 kvadratare. Du har hus och hela köret, MEN två rum i detta hus måste du låta mig inreda. Och det kan sluta hur det vill vet du, det beror helt på mitt humör. Och nej det kan inte va förrådutrymmen och sånna saker. Så nu är frågan, antingen går det ena rummet i påskkycklingar och det andra i jultomtar. Eller så går ett rum i saw-anda och det andra i Pennywise the dancing clown. Och det kommer inte va halvhjärtat gjort förstår du. Inte på långa vägar.

Jaha jensa kräver svar på Varför jag inte har nån iphone, så eftersom jag ännu inte fattat hur man gör detta ser vi väl om det spårar ut i Titanic 3D, fåren eller dylikt.

Hade jag en iphone skulle jag va så rädd för att tappa den eller ha sönt den att jag inte skulle våga använda den. Den skulle förvaras i bubbelfolie hela hela tiden. Sådär så jag knappt kan titta på den genom alla lager och nöja mig med att smälla bubblorna, likt det barn jag är. Sen har jag ju då prövat den där touchscreensaken och ja, det finns annat jag är bra på så jag tror jag fokuserar på det istället. Det känns som att man måste ha nån slags fingerteknik jag saknar, eller så är jag bara klumpig och otränad? Men om man nu känner sig naken, exposed, rädd redan när ens nuvarande mobil glöms/får slut på batteri, hur fasen känner man sig inte då om (läs: när) det händer ens iphone? Den omställningen skulle va för stor för mig och skulle nog leda tills minst ett antal sammanbrott med oklar utgång. Sen är det så att jag ger mig äran att spendera pengar på annat, så för nu överlever jag utan iphone. Fastän det skulle vara riktigt förbenat praktiskt ibland, just för att jag håller till i huvudstaden. Denna stressade kommunikationsberoende huvudstad.
Nä min tid är ännu inte kommen, inte för iphonen.
Jag hakar på trenden när den lagt sig.

Jensine: dissikera en gädda, äta en myra (levande) eller komma försent till denkursduläser i en vecka?

Julklappsbyte frågetecken enter Hänger du på pilis nån dag frågetecken Över och ut