Wait for it/Great stuff

Din weekend i bilder, dvs det som inte hamnade på min blogg då.
Nu har du njutning för hela bussresan :)
Jensine plus lovers - bild 3 och 11


The end of pilgatan

Vi har lärt oss att man kanske ibland hellre cyklar bland trafiken än att rulla ner för en backe och över en järnväg.
Vi har lärt oss att säga "peppar, peppar ta i trä" efter allt för att slippa ramla i rondeller, och för att undvika att sprida innehållet i matkassarna inom 3 kvadratmeter.
Jag har lärt mig att överanvändning av öronproppar ibland kan vara nödvändig medan jensine lärt sig prata persiska i sömnen.
Vi har lärt oss att inte se skräckfilmer för att våga duscha när vi är själva.
Jensine har nog lärt sig att slå dövörat till för att slippa smittas av min paranoia som har den förmågan.
Vi har lärt oss att man inte bör leka "jagad" uppför trappen eftersom att våra grannar (förmodligen) inte uppskattar när våra röster går upp i oktav.
Jensine har nog lärt sig att till nästa gång välja en inneboende som inte behöver omhändertagning i flertalet varierade tillstånd under en viss januari månad. (Dock så kan jag ändå rekommendera henne till andra människovrak då hon har talangen att bokstavligen torka tårar, själv föredrar hon att kalla sig för min "räddare i nöden").
Vi har lärt oss att det inte går att låta blir att böla till Titanic, trots tappra försök, fastän vi visste det innan.
Jag har lärt mig att låta bli att färga hår på någon som envisas med att samtidigt baka.
Vi har lärt oss att trots att man saknar musikalitet i blodet så kan man ändå skapa en tvåmanna-kör byggd på filmcitat och chokladbollssmet.
Jag har lärt mig att inte slå på främmande föremål, så som boxningspåsen på vinden som tydligen är gjord av sten, för att undvika kommande inre blödningar. 
Vi har genom flertalet experiment kommit fram till att växtlivet på pilgatan har en maxlivslängd på en vecka.
Vi har lärt oss att man kan se samma film två gånger inom 26 timmar, gäller dock enbart en viss film.
Vi (jag) har lärt oss att man kan överleva 9 månader utan en endaste tv-kanal, dock med 50-talet filmer som komplettering och så länge man kan spela in alla sevärda serier hemma.
Jensine borde vid det här laget ha lärt sig att köttbullarna faktiskt är klara just innan brandvarnaren går igång.

Ja vi har lärt oss att tillsammans är man faktiskt inte mindre pinsam.


prom

jag försöker tappert att sysselsätta mig med annat såhär under baldagen bara för att min rödamattanscenskräck inte ska ta över, så här påbörjar jag våran utförsäljning här på pilgatan.

säljes:

mycket fina chokladbollar, egenskapade av amanda och jensine (vi har inte lärt oss baka riktigt än, därav formen), bara en vecka gamla så kan nästan klassas som nyskick!
utropspris 1 kr


officiell diagnos: panik

intar stadiet just innan sammanbrott.
den här tiden imorgon är vi alla väldigt glada i våra hattar, om vi (läs: jag) nu har en balklänning tills dess.
den här tiden om en vecka har vi tagit studenten och är förmodligen ännu gladare. herreminjesus!! kan vi inte bara dra ut på det ett liiitet tag till? jag kommer inte överleva som en fri fågel i den stora vida världen.



beroendet är ett faktum

mitt beroende: 






jensines beroende:

kanske inte så tydligt men jag kan meddela att det är nånting vid namn "captain claw"
förmodligen världens töntigaste spel


tradera är farligt

det är roligare att buda än att vinna.


det vankas bal

och jag satsar ju som sagt på att va den enda som ryms på dansgolvet, samt röda mattan. så vad gör man inte för att sticka ut ur mängden

just nu står det mellan dessa:


snälla snälla

eftersom att jensine så fint tillkännagav familjelyckan så kan jag inte mer än hoppas på att vi blir utmärkta föräldrar. jag känner att min sprillans nya kärlek, datorn, blir smått underskattad. men nu sitter vi här jensine och jag mittemot varandra med varsin dator, vi har till och med kommit överens om att all kommunikation hädanefter ska gå genom datorn.

men nog blev den född för tidigt, för nu är fel tidpunkt för tidsfördriv

1 dag till nkprov

4 dagar till eng cae writing

5 dagar till eng cae writing

5 dagar till bolagsstämma

7 dagar tills pa100 ska vara klart

11 dagar till eng cae english in use

12 dagar till eng cae english in use

13 dagar tills pa100rapporten

18 dagar till eng cae listening

18/21 dagar till samhällsredovisning

19 dagar till eng cae speaking

28 dagar tills balklänningen ska va gjord

34 dagar tills studentklänningen ska va gjord


we don't need no education

jag lovade att jag skulle utbilda jensine och här kommer det, detta är stig strand:


tänk jag drömde inatt att jag hade en katt

nuu är jag hemkommen, brunare än svartast.
prioriteringen just nu blir, tro det eller ej men inte projektarbetet som ska va klart nästa vecka, utan att få fröken jensine att, åtminstone mentalt, återvända till jorden och pilgatan.
vi spottade och tog i hand (likt rasmus på luffen) om att vi inte skulle ha något levande i lägenheten, förutom mänskliga varelser. så när hon börjar odla saker här märks det att nått har gått snett. för vem vet vad för slags olagligheter stordorotea, luktärt, purpurnånting och gulluvadå är? nej nu är vi bortom räddning.


life is for living

jag flagnar inte längre, jag ömsar skinn. och jag luktar som mitt jobb. en sån där väldigt eftertraktad förmåga jag har, att dra åt mig av alla lukter. oftast dom ickegoda.
jag önskar att pilgatan kunde bjuda på åtminstone nån tvkanal, gärna femman. jag önskar också att min mor kunde komma hit och laga mat. men nu ska jag sluta önska och fösöka göra cae engelskan.

på riktigt se och njut

leende rödsprängda ögon

jag kan meddela att det inte bara är i teneriffa som man flagnar, nej nyhemkommen med en finfin fjällbränna som kallas duga har såklart min näsa börjat flagna. ja en del straffar gud direkt. för dom ovetandes kan jag berätta att en fjällbränna är en sån man bara får i ansiktet eftersom det är allt man visar, och det tar på som bara den kan jag lova. tänk färgen på en kokad kräfta. tänk sen samma färg fast i ansiktet. sen har jag känsliga ögon så tänk nu också den färgen på ögonvitorna. matcha sen med en röd anorak och där har ni mig i ett litet nötskal.
imorgon behöver jag alltså inte anstränga mig för att skrämma barnen på leos. yes!


reign of love

under alla dessa månader vi bott här (tänker inte försöka räkna den här gången) har jag hållit mig undan under vissa tider. tider då jag känner att jag inte riktigt passar in här på pilgatan. och ja, jag menar när det är gudstjänst. men nyss när jag helt oskyldigt skulle gå och hämta tvätten hoppar det fram en kostymgubbe bakom dörren. okej han hoppar kanske inte, men han står där och det kändes som om han likagärna kunde hoppat. inte helt oväntat blev jag rädd. och när jag blir rädd kommer det lätt ut svordomar. tack och lov att han va gammal med dålig hörsel! så jag skämde inte ut mig (lugn jensine vi får bo kvar) jag drabbades bara av lite lätt panik när han frågade om jag skulle på gudstjänsten. tanken slog mig att han skulle bli besviken om han fick veta att det fanns en icketroende i huset, fråga mig inte varför men jag tänkte så. och sen hade jag tvätten så fint att skylla på.

jag lovar att jag ska försöka att bjuda på lite glädje mellan tårarna hädan efter. tillägnat känsliga läsare

a love struck romeo, sing the streets of serenade

att göra jensine avundsjuk på mig här hemma är mer eller mindre mitt mål, det är ju normalt tvärtom men jag tänker trotsa. så att hon där några hundra mil bort ska längta hem.

för gissa vem som fick hem australia igår? max en gissning.
sen så är lägenheten i toppskick, likaså min cykel. och gällande cykeln så vet jag av erfarenhet att holmgren blev väldigt intresserad nu. jag hörde till och med en cykel idag som lät värre än min och jag hittar inte på nu. anledningen till att cykeln mår så pass bra är att den inte använts. nej, jag har kört till skolan. slå mig inte men jag försov mig två dagar och den tredje hade jag kommit försent annars (ännu mer). men nu lämnar jag pilgatan tomt och beger mig mot hemavan.
bli inte rädd när du återvänder om det står ett hus i lägenheten, det är bara mitt projektarbete.

från titanic till romeo och julia, se och gråt


i will never let go

kunde bara inte låta bli, känner mig väldigt givmild idag. och nej jag kommer aldrig sluta tjata titanic.



it's a secret no one knows

så här pass bra är då i alla fall jag på att ta hand om mig själv medan fröken jensine jobbar på brännan:

mjölken har gått ut, men ändå står den på sin vanliga plats.
den enda maten som finns är, hör på variationen: hamburgare, korv, hamburgare, korv och äckelkebab. fast popcornen smakar faktiskt bra märkte jag, trots sin ålder på två veckor. jättebra! där täckte jag tallriksmodellen.

nej det blir till att söka hjälp. lägger förmodligen ut en finfin kontaktannons, har alltid lyckats roa mig över sånna. det jag söker är alltså någon: som kan laga vettig mat (kan man laga god så är det såklart en merit), kan diska (för här har vi banne mig ingen diskmaskin), kan städa och tvätta. inte alltför höga krav tycker då jag, kanske att den här stämmer in:

"HEJ...ÄR EN LÅNG "KILLE"MED YTTRE O INNRE STIL,KLÄR MEJ MEDVETET,LÄTTSAM;SOCIAL,SNÄLL;BARNKÄR,GILLAR ATT RESA,BÅDE INOM O UTOM SVERIGE.INREDA HEMMET;"

ett hett tips, blunda för dom i publiken med inlevelse

now my feet won't touch the ground

skämmes med uppdateringen tycker jag, speciellt jensine.
bara så alla vet så brukar jag inte alltid va sån som går till attack mot människor, trots att det kan verka så. och speciellt mot jensine. kanske att hon lärt sig leva med min cyniskhet, kanske inte. imorgon har vi i alla fullaste fall bott här i sju månader. fast det skrev jag förra månaden också.
min matematiska begåvning lämnade mig nog för ett bra tag sen.


19 snart 90

ingen fara folket, rullatorn är redan framtagen. rynkor nästa.

for på universitetet för att kolla in livet alla förutom jag kommer leva efter studenten, roligt tyckte jag och lämnade min kära inneboende ensammen på stora farliga universitetet. stackarn, jag hoppas hon lyckas undvika att dras med i någon sekt.
hon som förövrigt klagade över sin morgonfrisyr imorse, var det kanske två hårstrån som låg fel? möjligtvis tre. jag kan lova att min morgonfrisyr slår allas med hästlängder. till och med dessa. jag känner faktiskt med han till höger, vad har vi gjort för att förtjäna detta?


life is like a box of chocolate, you never know what you're gonna get



90 dagar till utflyttning, känns inte helt okej. känns heller inte helt okej att jag påminner mig själv. 94 dagar till balen, och tills dess ska man skapa en balklänning som just nu existerar som enbart ångest. 100 dagar till studenten, också en ångestklänning dit. och sen, ja vad händer sen? chokladasken där får äran att ta hand om mitt öde.
jag gillar inte riktigt hundra att tiden går fort just nu

it takes a fool to remain sane

som sagt.

kanske att jag ska köra med ett lotteri, kanske att jag lottar ut jensa. bara sådär liksom. lånar ut henne ett litet tag tills hon lugnat ner sig med all nedräkning till alla hemskheter. huvva, vad vore ett liv utan lägenhet om inte urtrist och dötråkigt?

men utlåningen sker på ett villkor, hon får inte skämmas bort allt för mycket då hon lätt kan vänja sig. ingen hjärntvätt på stackarn trots det sårbara skick hon befinner sig i. för när jag får tillbaka henne ska hon praktiskt taget va samma person, kunna tänka klart och så.

lotter finns att köpa på leos lekland imorgon.

nedan visas bild på lotterivinsten, här i ett av hennes bättre tillstånd

 

 

 

 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0